Hjärtklappning & ett tryck i bröstet. Vet inte vad jag ska göra, vet inte hur jag ska orka, vet inte hur det ska sluta?! Jag är så förbannat less på att jag & barnen ska bli drabbade av hans alkoholproblem. Det är inte rätt.En del av mig vill bara lämna honom, men då kommer tanken: Hur ska jag våga lämna barnen ensam med honom, för han har sagt att han ska ha delad vårdnad. Ska jag vara orolig att han dricker sig så full som han brukar, somnar i fåtöljen och då är små barnen vind för våg. Det är just den rädslan jag har, vågar inte riskera att det händer barnen något. Nu när vi bor under samma tak så har jag kontroll på att dom är säkra iallafall.Men samtidigt vill jag inte ge mina barn samma uppväxt som jag själv fick som barn.Skammen, oron att växa upp med en alkoholist. Inte våga ta hem kompisar för att dom ska upptäcka att föräldern/föräldrarna är fulla. Vill inte att dom ska gå igenom samma helvete som jag själv fick göra.Har försökt gång på gpng att prata med honom om alkoholproblemet, men han vänder taggarna utåt direkt. Och säger att jag har också mina fel och brister, och dom får han orka leva med!Han har varit på behandling för ca 8 år sedan, långt innan vi blev tillsammans. Tror inte att han har varit en nykter alkoholist efter att han gick ut genom dom dörrarna.Hans föräldrar stöttade honom då. Men idag tror dom och resten av hans familj och släkt att han är nykter, nykter sedan han lämnade behandlingshemmet.Så är det inte. Och funderar ut och in om jag ska berätta för hans föräldrar? Försöka få hjälp och stöd genom dom att få in han på behandling. Om dom kan ta han på bargärning när han är onykter, vill inte att han ska veta att jag "skvallrat" Finns det någon här som kan ge mig ett råd hur jag ska gå tillväga? Eftersom han inte lyssnar på mig, måste få honom på något sätt att inse att han behöver hjälp. Han har kört bil onykter flera ggr, han dricker varje dag tror jag, när han jobbar nattskift så sover han i sin fd bostad, men när han kommer hit på eftermiddagen så luktar han "gammfylla" när han är ledig ( arbetar skift) så dricker han varje dag, varje dag en ny ölpåse från systembolaget, dessutom köper han en eller två kvartingar som han gömmer i sovrummet och smuttar på dom hela tiden. Tror inte att jag märker det. Brukar kolla hans systempåse som han också bär in i sovrummet, och där ligger det oftast en liten flaska. Dan efter så är den halvfull & dom 10-12 ölen uppdruckna. Sen hans humör, surar som ett litet barn, självömkan.. usch jag är så less på det också. Men har hört att även fast en alkoholist blir nykter, så har dom sitt beteende kvar, att dom självömkar, surar osv. Stämmer det ni som lever med nyktra alkholister?

Jag är ett sk maskrosbarn som under min uppväxt vuxit upp i ett missbrukar hem. Där det förekom både psykisk & fysisk misshandel, övergrepp osv.

Jag tänkte börja blogga för att bearbeta mitt förflutna & det jag upplever idag som medberoende.

Jag är medberoende dels av mina föräldrar som båda är alkoholister, och min man som även han är alkoholist.

Trodde aldrig att jag skulle leva tillsammans med en alkoholist, men om det var ödet eller vad. Hatar verkligen själv alkohol & det beror nog på allt hemskt som jag har upplevt.

Det värsta med medberoendet är alla lögner o svek. Varje dag blir man besviken. Och oron som gnager i bröstet, klumpen i magen.

Jag vill hemskt gärna komma i kontakt med andra medberoende, där vi kan stötta varandra. Prata av oss osv. Al-Anon är ingenting för mig, då jag bor i en lite Stad, där alla nästan känner alla, vill inte att det ska börjas pratas om mig & min familj.